InternetTheatre

Sabina Spengler de Pertis sabina.sdp@swipnet.se (Circe dal Nord)

Den brinnande busken

Utanför Norrköpning ligger Gamla Slottet, eller Johannesborgs slottsruin. Där bodde för länge sedan en kung. En dag fick han se en vacker vallflicka, som han gärna ville anställa som tjänstepiga på slottet. Det ville flickan gärna, men först ville hon fråga sin hjärtevän som hette Sven.

Nå, Sven ville ju inte att hon skullle börja arbeta på slottet. Han ville mycket hellre ha henne hemomkring. Men flickan berättade för honom att hon skulle tjäna så mycket pengar att de snart skulle kunna gifta sig. Då gav Sven med sig och flickan flyttade till slottet och började sin anställning som tjänstepiga.

Men ganska snart förstod hon, att hon hade gjort något dumt. Kungen ville inte alls ha henne bara till tjänstepiga. I själva verket hade han tänkt gifta sig med henne. Dag och natt sprang han efter flickan och berättade hur mycket han älskade henne och bönade och bad om att hon skulle gifta sig med honom. Säkert tusen gånger fick flickan tala om för kungen, att hon var förlovad med Sven, att hon älskade honom och tänkte gifta sig med honom och ingen annan.

Till slut blev kungen så trött på att höra hennes goda ord om Sven att han förbjöd henne att lämna slottet, innan hon hade givit honom sitt ja. Men det verkade inte som om flickan ändrade sig ändå.

Då beslöt kungen att göra sig av med Sven en gång för alla. I närheten av slottet fanns en hög, där Sven brukade stå och vinka åt flickan som hade sitt fönster åt det hållet. Just precis i den högen bodde trollen. En natt gick kungen till trollen och erbjöd dem en stor skål av renaste guld om de lät Sven försvinna ned i högen.

Nästa kväll satt flickan som vanligt i sitt fönster och gladdes åt att se hur Sven stod och vinkade åt henne uppe på den vanliga kullen. Då fick hon se hur han sakta sjönk ned genom jorden.

Efter den kvällen såg hon aldrig skymten av sin Sven. Flickan blev utom sig av sorg. Hon slutade arbeta. Dag och natt stod hon i förnstret och grät och spanade bort mot kullen där Sven hade försvunnit.

En dag kom en duva och satt sig på fönsterkarmen och sjöng:

I busken som brinner,
min hälsning dig hinner.
När busken han blommar,
då kommer vår sommar.

Snart växte det upp en buske på kullen, där Sven försvunnit. Varje natt brann den med höga klara lågor och flickan förstod att det var Svens hälsning till henne. Varje morgon stod busken lika grön igen. Men aldrig blommade den.

Kungen tröttnade på den gråtande flickan som ständigt stod och hängde i fönstret. Han lät mura igen dörren till hennes rum. En vecka senare fick busken på kullen stora röda blommor. Då förstod man, att flickan hade dött och efter döden återförenats med sin älskade Sven.

Busken växer fortrarande kvar på samma kulle och blommar varje sommar. Den igenmurade dörren kan man ännu se inuti slottsruinen. Den är smyckad med underligt utformade ornament. En del människor påstår att de har sett en vinkande flicka i ett av slottets fönster……

Sabina Spengler de Pertis sabina.sdp@swipnet.se

Interazioni solari, italo-svedesi http://www.pegacity.it/cultura/poesia/interazitsv.htm

Il cespuglio in fiamme

Fuori della città di Norrkoeping c'è il Vecchio Castello, oppure le Rovine del Castello di Johannesborg. Tanto tempo fa ci viveva un re. Un giorno vide una bella pastorella che volentieri avrebbe impiegata come serva al castello. La ragazza accetto' volentieri, ma prima voleva chiedere il consiglio del suo amico di cuore, che si chiamava Sven.

Ebbene, Sven non voleva che lei iniziasse a lavorare al castello. Preferiva averla vicino a casa. Ma la ragazza gli racconto' che avrebbe guadagnato talmente bene che in breve tempo sarebbe stato possibile sposarsi. Allora Sven cedette e la ragazza si trasferi' al castello ed inizio' il suo posto come serva.

Ma dopo poco capi' che aveva sbagliato. Il re non la voleva davvero solo come serva. Infatti aveva l'intenzione di sposarsi con lei. Giorno e notte le correva dietro, raccontandole quanto l'amava e implorandola di sposarlo. Almeno mille volte la ragazza dovette dire al re che era la fidanzata di Sven, che amava questo ragazzo e che voleva sposare lui e nessun altro.

Alla fine il re si stanco' talmente sentendola sempre parlare tanto bene di Sven, che le proibi' di lasciare il castello prima che lo avesse dato il suo "si'". La ragazza pero' non sembrava aver intenzione di cambiare idea.

Allora il re decise di liberarsi di Sven una volta per tutte. Vicino al castello c'era una collina, dove spesso stava Sven e salutava con la mano la sua ragazza che aveva la sua finestra in quella direzione. Proprio su quella collina vivevano i troll (*). Una notte il re ando' dai troll e offri' loro una coppa con oro puro, se avessero fatto in modo che Sven sparisse nella collina.

La sera seguente la ragazza come al solito sedeva presso la sua finestra, tanto allegra vedendo Sven salutarla dalla solita collina. D'improvviso s'accorse che Sven lentamente s'immergeva nel suolo.

Dopo questa sera non vide più Sven. La ragazza impazziva del dolore. Non lavorava più. Giorno e notte stava vicino la finestra, piangeva e guardava verso la collina dov'era sparito Sven.

Un giorno una colomba si sedette sull'intelaiatura della finestra e cantava:

Nel cespuglio in fiamme
il mio saluto ti raggiunge
Quando fiorisce il cespuglio
arriverà la nostra estate

Dopo un po' crebbe un cespuglio sulla collina dov'era sparito Sven. Ogni notte prendeva fuoco, con fiamme alte e chiare e la ragazza capi' che questo era il saluto di Sven per lei. Ogni mattina il cespuglio era di nuovo verde. Ma non fioriva mai.

Il re si stanco' della ragazza piangente, che sempre stava alla finestra. Fece murare la porta della sua stanza. Una settimana dopo il cespuglio sulla collina portava fiori rossi. Allora si capi' che la ragazza era morta e che dopo la morte aveva raggiunto il suo amato Sven.

Il cespuglio cresce ancora sulla stessa collina e sta' in fiore ogni estate. La porta murata si vede ancora dentro le rovine del castello. È ornata con figure strane. Ci sono perone che sostengono di aver visto una ragazza che salutava d'una finestra del castello……..


(*) Troll = figura della credenza popolare svedese. Simile ad un uomo ma molto brutto, vive nella foresta e spesso ha forze soprannaturali.

InternetTheatre

If you have any questions, you can email me at

quadrant@iol.it

The existence of this community depends upon your involvement. I look forward to seeing you in my community.

Ambrogio Merlino

(Danilo Curci)

Home Page

http://www.byoc.com/asp/community.asp?id=2439