HOME

AMONG HISTORY IT IS MYTH

The thing most important for a genius it consists of becoming himself useless, to leave to be absorbed by the common tide, becoming again a fish and not a joke of nature. The only advantage, i told to myself, that the to write would have been able to offer me, it would have consisted of eliminating the differences that separated me from mine similar. (H. Miller)
[traduction from Italian] 

Bestial thing the History!... They writes some facts (true, likely or presumed) estremettendo the whole rest, that is: the essential. The History doesn't make history; and so we must confide us to the imaginary. The history should be that regarding of what has been expelled, forgotten, made never public. In this case the history would become a paradox. The history is made by the winners that is: the losers of tomorrow.

What we remain of essential in the history can be perfectly  the idiom, the language, the uses and customs of a place, that the directives of the winniners-losers have not followed. A minor but truer history; oral and not writing, therefore: more reliable. It is easier to falsify a writing that a voice, a tradition, the folklore etc.... And when I speak about of falsification I don't think about to affairs of part but really to the fact that the intent is false: that to want historicize the events. We choose one and if we forget thousand.

'A Carrése

Carrése - s.m. - [in Calabrian: carrisi] - it Derives from carro as other dialectism as the abruzzese carrésê (agg. carriageable street) and the lucano carrêsà v. to transport.

The Carrese or Laudate are popular songs tuned up during some ritual for celebrate some folkloric demonstrations of some countries of Molise.

   At San Martino in Pensilis, the carrese and the consequent corze d'i carre they are in honor of St. Leo, to celebrate the anniversary of the event, long time ago, of the translation of the relics of the body of St. Leo, from the presumed place in which was descovered since to the mother church (Saint Maria at that time) that today it is instead St. Pietro Apostolo.
   The carrese is a monodic song where the distichs are alternatively performed by one of the two choristers.

Me vuoglie fa la Croce, Patr’e Figlie,
perciò che la mia ménte nen ze sbaglie.

A premmavére ce rennov’u mònne,
de sciure ce revèste la cambagne;

l’àrbere ce recrop’ a stéssa fronne,
l’avecièlle tra lor gran fèsta fanne!

Cchiès’adorat’ e scala triumbante
d’avolie sonne fatte li tò mure;

'n guésta Cchièse ce stà ‘nu Corpe Sante
e pe nnome ce chiame Sante Lione!

Anne, Madonna mi’ de lu Saccione,
e Sande Léie de Sande Martine,

e Sant’Adame ch’è lu cumpagnone
e sande Vàsel’ accant’ a la Marine!

Me vuoglie fa’ ‘na vèsta pellegrine
e vuoglie ì addo’ sponte lu sole;

a llà ce staie ‘na conca marine
addò ce battezzaie nostro Segnore,

e la Madonne lu tenéve nzine
e San Geuanne che lu battezzave!

E nu’ laudam’ a tté, Matra Marije
tu sol’ a pù pertà ‘a palm’ a mmane;

e nuje Lu pregame tutte quante
ddì ce ne scambe da tembèst e llampe;

e nuje Lu pregame ndenucchiune
scàmbece da tembèste e terramute;

e nuje Lu pregame e nzéme dégne
purta’ la palm e la ndurata nzégne!

A ndò ce v’ a scarcà lui vérde làure?
A Ssante Piètre le Cchièse de Rome!

Nu’ veléme laudà quistu gran Sante
fa menì ‘n zalvamènt’ a tutte quante!

Tòcca, carrier’ e ttòcche’ssu temone
tocca lu carre de Sande Lione!

 

St. Leo
patron of San Martino in Pensilis and the CORZE D'I CARRE

...Quande une ada parlà de Sande Lé, ada parlà sammartenese, se nò è mejje che ce sta zitte. (Luigi Marcangione)

St. Leo, priest and Benedictine monk it entered in the convent of St. Felice, sets not away from the zone of Cliternia; he lived piously, preaching and recovering many sick persons. Its miracles gave him such freputation to be proclaimed Saint by the people and by the bishop of Larino. It died a 2 May around the year thousand and it was buried in the same convent of St. Felice. This was abandoned for the continuous barbaric invasions and for the frequent earthquakes. The body of the Saint was buried more than one century under the altar and one day...

'A leggende de Sande Lé
[The legend of San Leo]

Tanda tembe fa, forze so' mill'anne,
ce stâv 'u Conde Granne d'u Retejèlle. 
'Nu juorne jènn' a cacce ca ci' affanne 
a mènd 'i vé 'na cóse ch'i pâre belle.

« 'Na schemmésse vuòjje fa e 'a facce! 
- decéve penzanne già 'u fatte fatte
e c'u penzejère vedènneli - già 'u sacce 
chi ada venge e chi ada perd 'u patte ».  
 
Ce mette pu' d'accorde ch'i barûne;
ce stàvene de Sammartin' e de Uerûre,
de Chièvet' e da Serra, ad ûn' ad ûne,
da 'i mejèjje pajisce vènne 'sti segnûre.

A schemmesse jeve a cchi accedéve
cchiù anemâle dend' a 'nna jernâte. 
E 'u juorne c'àvene ditte già venéve, 
'nu vòsche ce so' ttutte retrevâte.  

'Ttaccàt' ònne ch'i zôche tutt 'i cavalle 
'mbacci' a 'na 'ndîca cèrquela grande 
e chemenzen' a jî cacce capabballe
e capammonde pejjanne caprejuole tande,

lejèpre, cenghiâle, vùlepe e faggiâne;
'nnanzepètte quelle ca ce stâve 
ce reégnen' 'i canistr' e tutt 'a chiâne,
eppù 'ngôre fin 'u sôle che calâve.

Strutt' e stracche, 'a sere sta 'rrevanne,
e péd' a 'nnanze péde pu' revènne
'ndo 'ttaccate lor 'i cavall' anne,
l'ôre de reji a 'u pajésce già vedènne.

Ma mèndre ca revènne, da lundâne...
'nu frastuòne de cavall' a llà ce sènde:
jemènde 'mbavezîte, remîre strâne...
'n'agetaziôn' è 'u conde, n'è quendende!    

E  svelte cammenanne ch'i barûne, 
sèmbe cchiù svélte jenne, ce so messe,
'u conde 'nnanz' a llóre, a ûne a ûne, 
e nne' penzanne cchiù a 'llà schemmésse.

E s'i ròcchie ne jèven' aqquescì fûte, 
già a 'lla fusse 'rrevate  senza danne.
« Sta a vvedé  ca cacchedûn' a 'vûte 
'u queragge de 'rrebbà, 'nu bregande?... »

- 'U conde 'nzalvaggite già penzâve -
e querrènne, va de corze, tutt'armâte
'rrevanne 'ndo 'u cavalle soje ca stâve,
tutte quâsce restanne  senza sciâte; 

pe' n'atu 'ccône llà pe' llà 'ngiambanne 
vedènne 'lli cavalle  'ndenecchiâte...
tutte sbauttît 'i barûne cchiù ne sanne
che cose fa, sò quâsce proccupâte.

Sùbbet' a mmènde lore già penzanne
a 'nu meràquele, lor'onne 'mmaggenâte, 
ca sott'a tèrre forze, senza 'nganne,
caccóse nascòste 'llà ce fusse stâte.

Quescì è. E chemenzen' a scavà,
ch'i mâne, ch'i quertejèlle, chi ch'i spâte,
ch'ogni cóse serv 'a terre pe' levà 
e doppe 'nu belle 'ccône tutte sedâte,

fràcede, mejèzze stuòrt' e mejèzze strutte, 
vèdene 'na sola làpede deritte.
Lèvene tutt 'a terra 'ngoppe tutte,
pe vedé che cose sópe stâve scritte. 

'U conde 'sti paróle legg' e dîce: 
« A ecche repóse 'nu corpe Sande
e Lejône ce chiamav'a San Felîce
»
'
che cchiù llà  stâve 'neccône distande

Pe vedé tutte anzejûse che ce stâve
sott' a 'lla morge sott' a 'llu chepejèrchie , 
messe ce so' sùbbete 'a semóvela 
'lla préte granne assa' e tande vejecchie.

Maravejjâte, 'i lor' uocchie nnu' crèdene 
e 'u ségne da croce ggià ce fanne
pecché tutte 'u meràquele 'lla vèdene 
'na pìqquela cascetèlle senza panne, 

e 'ttuorn' ad éss 'a luc'è 'scî 'ccecande,
fa chiude l'uochi' a tutt'... e ce 'ndravede
dende l'urne ca stàvene l'Ossa Sande. 
Vicin' e cchiù 'lla 'ngôre - da ne créde -

'nu cestarejèlle, cacche âghe, è chiâre,
'nu jòmmere de spâghe e 'nu detâle
vicîn' a cascetèlle, 'u fatte pâre...
ca chilli sonn 'i cose soje, sacrâle,

a 'ndo avesse passat 'a vîta 'u Sande, 
renghiûse dènd' a 'llu vejecchie chemmènde,
jettâte 'ndèrre p'u terramûte grande;
'u tenn 'i barûne pruopej' a mènde.

'Ndenecchiâte stàvene ch'i cavalle.
Rengraziâte onne dopp 'u Segnôre,
pe' quelle grazeje de vedé 'lla balle
'u corpe de Sande Lé Chembessôre.

E già  'nu parapijje sta 'llà pe' nnasce 
ca ognûne vò pe' isse 'u corpe Sande
pe 'nór' e glòreje dà 'a pruòpeje pajésce
e tutt 'u sanne: ce n'ada èsse tande.

E leteganne stàvene fejèrre fejèrre
bastûn' e spâte chiappànne, quertejèlle,
e, prîme ca cacche ûne casca 'nderre,
ce facesse mâl' o fusse mòrt' a duèlle,

'u brâve Gran Conde allôre d'u Retejèlle, 
mannann 'u sèrve soje a ff 'a mmasciâte
da 'u Véscheve da 'Rina e 'pu da quelle
cercà d'avé 'nu quesijje, fa a penzâte. 

'U véscheve parle allôre chiâr' e tónne :
"Ttacât 'i quatte vuòve 'nnanz 'u carre
lasciâte jî l'anemâl' a 'ndo jî vonne
mettènne prîme l'urne 'ngoppe 'u carre.

Sande Lé 'i porte secûre 'ndo vo isse
e pruopi' a 'llà soltande sarà 'nerâte. 
D'accorde sònne; quescì ad'èsse fatte.
E sfil 'u carre 'lla pe' 'lli quendrâte.

Senza fermarce neccône - e come jâve! - 
'nemmene 'nu seconde pe' llì strade.
Tutte 'llùcchene - nesciûne 'mmagenâve! - 
chiagnéve caccheûne ca 'u vedéve. 

Fra llucch' e strejèpete, tra 'i mundagne 
'i vuove jàvene attuorn' attuorne,
p'i cuoll' e p'i chiân' e p'i cambagne,
querrènne fîn'a che ne' ccâl 'u juorne.

'I vuove pàssene terâte pu' Retejèlle
'u stesse fanne passanne pe' Uerûre
a Chièvete manghe vann' a trettarèlle, 
e Cammarîne ce sende 'scì secûre, 

facènne fest' e 'i botte ggià sparanne,
quendènde pecché sanne ca 'llu Sande
vo jî pruòpeje 'ndo lore bèlle stanne.
Ma 'u carre che tutt 'i vuove pass'annande.

Tutte de corze, senza fermarce va
'u carre 'ch'i vuov 'u sande velanne.
'Jeve 'nu juorne d'Abbrîle - ma chi 'u sà! -
'i trènde - 'ndo vo jî? -  già sta rrevanne. 

A ggende 'a Sammartîne p'i cambagne 
ce vede passà sparât 'u carr'a nnanze
e pâre pruòpeje ca vo jî allà - ne cagne! -
'nu pajésce lore, è cchiù de 'na speranze.

Tutte de corze vann' a mezz'a chiazze,
e sùbbete ce fa 'na folle grande.
Tutte vonne sapé, sémbrene pazze,
« 'nu pajese nostre vo menì 'u Sande!

Madonna Sande puorte 'n zalvamende!
Vîve, vîve Sande Lé de Sammartîne! »
'Lleqquanne, chi chiagnenne, chi preganne
chi zitte ce fa sol 'u segne da croce.

'U carre chemenze semb' a ji cchiù lènde
... sembe chiù llènde llènde pa' Marîne
... a passe passe 'u ponde rènde rende
fermànnece a Sanda Marije bbecîne. 

'Llà, c'a ggende stave 'scì 'lluqquanne, 
de colpe: tutte rèstene sbauttîte... 
p'i vuove ca šcattanne 'nderre vanne...
Sembre c'u Sand' è pruòpeje sparîte.

« Ndò è jûte... -  dîce 'a ggente - 'u Sande?... 
- De frett' e fùreje dend'à cchiese trascènne,
pregann' a 'u Segnore: - Redacce l'urne! »
Ma esse 'llà 'ngoppe stave già lecènne.

'Ngoppa ll'altare l'Urne stava Sande 
e llustre e llûce dâve a tutte quande,
jettave scendille tande tande tande
mille cannéle sembrave quistu Sande.

Nesciûne ch'i teqquasse, tutt 'i cambâne 
senann' a destése, a feste ce so messe,  
Sciûr' e chembejette - sembrâve 'na fendâne! -
Da quillu juorn' ogn' ann' è sèmb 'u stesse.

  

   


HOME