El lament del Tecoppa

 

 Musicata dal Maestro V. Pinotti

 

Tecoppa semm d'acòrd, Felice nò,

se in malasòrt i rògn m'hann faa el paltò

De venerdì dersett, ann bisestil,

Milan m'ha vist a nass on dì d'april.

Scighera de navili e la brodaja,

son vegnuu grand an'mì con la ciurmaja.

 

Felice fortunaa, magari poeu

d'on principe de l'India on sò caroeu.

Sariss fin tròpp per tì, pòver Felis,

tant brav e bolgiraa pesg d'on tobis,

e schiav d'on mond balòss. Amben contrari,

costrett a slongà i man per fà i afari.

 

Oh Sant Ambroeus, de mì e de Milan

gran protettor.

mi te pregavi inscì: Tègnom lontan

de San Vittor.

     

E famm borlà sul coo, che gh'hoo bisògn

per el mestee,

on soffiadin special, ma senza rògn

per fa danee.

 

T'hee 'l giuri Sant Ambroeus se tutt và ben,

senza fognà

la spartingaja in duu, ne pù ne men

son pront de fà.

 

Consegnaroo el fagòtt al scior prevòst

che te voeut ti,

e dent de l'osteria a bagnà el becch

ghe voo ancamì.

 

Ahj! Ma cribbio, ma varda che legnada che t'hee me daa!

Ambroeus Ambroeus! Spettavi la soffiada!

Pòer Felis... te see pròpi scavigiaa, neh!

 

Considerand tuscòss a l'è lampant,

per scansà el pesg,

me mettaroo in di man d'on alter sant

che me proteg !